Inledare | I helgen agerade Bahrain värd för en Grand Prix-tävling i Formel 1. De bästa förarna, de stora tv-bolagen, miljoner tittare världen över. Få ord (såväl före som efter de 57 varven) berörde de facto att diktaturen i Bahrain slår hårt mot oppositionella och regimkritiker. Det oljerika Bahrain, granne med jätten Saudiarabien, har under det senaste året varit en av världens värsta platser för demokratiförespråkare: tortyr, försvinnanden och mord samman med massdemonstrationer har blivit invånarnas vardag. Återigen användes idrotten som ett förtryckarens verktyg när F1-eliten anlände för en välregisserad gala utan missnöjesyttringar eller hintar om ett land på randen till socialt sammanbrott. Att idrottsjournalistiken så plakat lägger sig för kommersiella intressen gör knappast demokratirörelsen i Bahrain någon tjänst.

Inledare | Om gränser inte existerade skulle vi vara oslagbara. Året är 1976 och den ryske filmregissören Andrej Tarkovskij skriver i sin dagbok (vars samlade anteckningar numera går att läsa i den på svenska aktuella tegelstenen Martyrologion). Tarkovskij talar om ryska gränser – som läsare misstänker man att det rör sig om kulturella, politiska, sociala, även ekonomiska, de flesta uppfunna av människan, av politiska motiv.