– Den franske ambassadören tycker att festivalen är så intressant att han på eget initiativ valt att besöka Malmö, berättar projektledare Lovisa Witt.

Frankrike har blivit ett föregångsland när det gäller att behandla serier som ett betydelsefullt och värdefullt konstnärligt uttryck för alla åldrar. En gäst som festivalledningen är speciellt glad åt att välkomna är fransmannen Julien Neel, skapare av serien Lou. Den handlar om en tolvårig tjej, på gränsen mellan barndom och tonårsliv, framåt och livsglad men också indragen i alla de svårigheter som det innebär att växa upp.

Det är givetvis inte bara Frankrike som festivalen ägnar sig åt. Ett annat specialområde är fabler, den typ av berättelser som med sin sensmoral och sina djurfigurer ofta har använts som sagor för de små – trots att man i dem kan upptäcka sting som är avsedda att träffa betydligt äldre personer. Flera föredrag kommer att ägnas åt denna berättarform, som har anor i antikens Grekland.

Som en del i festivalen inleds på lördagen även en seriemässa. Här kommer man att kunna tävla i serietecknande och delta i workshops, lyssna på debatter och föredrag, köpa serier man tidigare missat, prata med representanter för serieförlag och titta på utställningar (flera av dem kommer att finnas kvar till och med den 13 november). Inte minst viktigt är att även serieskapare kommer hit, vilket gör att den som till exempel vill träffa Peter Madsen (som gör äventyret Valhall) eller Bamse-tecknaren Thomas Holm här får sin chans.

 

Ett hantverk på uppgång

I seriernas värld är festivalen som gjort Malmö till ett seriecentrum. Fredrik Strömberg är en av krafterna bakom evenemanget. Han har varit ordförande i Seriefrämjandet i femton år och har sett en stor förändring i hur man uppfattar serier i Sverige.

– Svenska serier håller en hög nivå. Synen på serier har förändrats till det bättre under det senaste decenniet, konstaterar Fredrik Strömberg.

Tidigare fick Strömberg förklara kravet att se på serier som en kvalificerad konstart när han föreläste inför bibliotekarier och kulturpolitiker.

– Det behövs inte längre. Inte för att vi befinner oss på samma nivå som Frankrike, där den seriösa diskussionen av uttrycksformen alltid varit livaktig och där utgivningen ständigt ökar, men det finns ett växande intresse för serier i Sverige.

Däremot anser han att Lärarutbildningarna är långsamma med att ta tag i serier i undervisningen av blivande lärare, och hoppas kunna hjälpa till med att ta fram användbart undervisningsmaterial i framtiden.

Att göra serier är till stor del fortfarande ett hantverksmässigt arbete, därför har inte så många serietecknare gått över till att göra dem digitalt: det är fortfarande känslan i att sätta pennan eller tuschpenseln till papperet som definierar yrket. Det finns också en marknad för originalteckningar som konstverk, vilket kräver att man gör dem för hand – och bidrar till att tecknarna kan försörja sig!

Seriefrämjandets självklara plats i stadens gamla chokladfabrik, numera kulturhuset Mazetti, ett stenkast från Möllevångstorget har hjälpt att göra seriekulturen synlig. Fredrik Strömberg ger en bakgrund till det två veckor långa evenemanget.

– Vi startade festivalen för tio år sedan eftersom det inte fanns något motsvarande i Sverige för en barnpublik. Det som fanns i form av manifestationer för seriekulturen riktade sig till tonårs- och vuxenpubliken, men om man inte stimulerar barnens serieläsande kommer det så småningom inte att finnas en vuxenpublik, därför är festivalen viktig, förklarar Fredrik Strömberg.

Han tycker att Malmö är en alldeles lagom stor stad att bedriva verksamheten i.

– Här märks man, medan vi i Stockholm hade riskerat att drunkna i huvudstadens kulturutbud.

Utbildningen av serietecknare i Serieskolan ser han också som en viktig del i utvecklingen. Särskilt som skolan det senaste året också har funnits inom Mazettis väggar.

Arbetet är i första hand en ideell affär. Fredrik Strömberg har varit ordförande i Seriefrämjandet i snart femton år, men har fram tills helt nyligen inte haft någon lön.

När de huvudsakliga anslagsgivarna till seriefestivalen, Malmö stad, Region Skåne och Statens kulturråd, började prata om att festivalen borde äga rum varje år, ryggade Strömberg och hans kolleger först för tanken.

– Det skulle inte fungera att ha en återkommande festival utan större resurser. Men efter att ha kommit på idén att anordna en mer vuxeninriktad festival för alternativserier, AltCom, vartannat år tycker vi att vi har hittat en väl fungerande modell.

Nu kör de festivalen varje år så att en kontinuitet uppstår, men riktar den till olika publikgrupper så att inte arrangörerna slits ut. Publiken uppskattar också att omväxling uppstår.

Seriefrämjandet står också bakom ett tredje större arrangemang, Seriescenen på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg i september, men även här finns variation: den riktar sig främst till den kommersiella delen av branschen, på festivalen i Malmö är det serieskaparna och -läsarna som står i centrum.

 

Fabulerande Björk

På Stadsbiblioteket invigdes under fredagen den 21 oktober utställningen Fabler i seriernas värld, som ingår i den större festivalen.

Fabelberättaren Mikael Björk berättade inledningsvis historien om leoparden som hade tappat en av sina fläckar, allt medan tre serietecknare gav sin bild av fabeln på svarta tavlan i bakgrunden.

Utställningen är ett resultat av ett samarbete mellan festivalen och Malmö kommuns enhet Kultur för barn och unga, där Björk och en serietecknare har besökt förskolor med berättande och tecknande.

 

Vernissage för väggfanzine

Seriefestivalen smygöppnades redan på fredagen, den 21 oktober, med bland annat vernissage för utställningen Tusen serier: Väggfanzine på Tryckeriet, som ingår i Kulturhuset Sofielund och invigdes så sent som i maj i år.

Ungdomar, huvudsakligen från Sofielund, visade upp seriefanzine som de själva hade gjort medan de deltog i en workshop på Tryckeriet. Det större projektet Tusen serier kommer att fortsätta under de närmaste två åren och finansieras till största delen av Allmänna arvsfonden.